ALLA SÄTT ÄR BRA UTOM DE DÅLIGA

Vanlig skoldag och på musiken tror jag att Emilia ville strypa mig när jag vägrade sjunga men jag lovade att jag skulle ge mig själv en läxa: Samla mod!
Sen var det matte lektion och jag har aldrig lärt mig så mycket på en och samma lektion som i dag. Och vem har man att tacka för det om inte Rasmus? Inte visste jag att han var ett sådant snille i matte!

Skit samma vad jag har gjort i skolan egentligen.


Asså att förneka saker, även om det är sant, gör de flesta ibland. Vissa mer än andra.
Klart att vissa saker vill man väl inte berätta om och förnekar då, även om de runt omkring insett sanningen.
Man förnekar då saker för andra av den anledningen men värsta förnekelsen är väl ändå att förneka sig själv?
Okej, det där lät kanske fel men jag menar, vissa förnekar saker för sig själva för att det är enklast.
Man förnekar för man vill inte se sanningen. Hur mycket man än vill att sanningen ska vara en annan så är den som den är och förnekelse tar tyvärr inte bort sanningen.

Till slut måste man ju inse att det inte gör saker enklare även om det känns så.
Vissa säger även för sig själva att de mår bra, istället för att inse sanningen att de inte mår så bra.
När de sagt tillräckligt många gånger att de mår bra så känns det kanske rätt och det känns rätt att säga det till dem runt omkring men om de här personerna känner efter riktigt noga så inser de nog att de bara mår sämre av att gå omkring och förneka att de mår dåligt bara för att slippa frågor.
Prata är underskattat!!

Och förnekelse löser inga problem.

Kanske inte är rätt person att säga det här, men nu har även jag insett att förr eller senare så måste sanningen fram och ju längre man skjuter upp det, och förnekar det rätta, ju svårare blir det och ju sämre mår man.

Nu måste jag plugga FRU och gå på nån liten promenad kanske.

hade
//