ALLA SÄTT ÄR BRA UTOM DE DÅLIGA

Ibland undrar jag om ljuga är okej.
Självklart så är en lögn, som påverkar andra, en dålig lögn.
Och självklart är en lögn som får andra att må dålig, en dålig lögn.
Men om man ljuger för sig själv?
Om en lögn bara påverkar en själv och om en lögn bara får en själv att må dålig?
Är det då okej att ljuga?

För ibland ljuger man för sig själv.
Ibland ljuger man för andra, under tiden man ljuger för sig själv.
Men inte en ren lögn, kanske mer som ett enkelt sätt att slippa sanningen?
För ibland gör sanningen ont.
Och ibland är en lögn, ett enkelt sätt att slippa det.
Men kan det kallas en lögn eller är det bara ett försök att skapa sig en bättre sanning?

För att ljuga om sina känslor eller tankar är inte en lögn som påverkar någon annan än en själv.
För i slutändan är att ljuga, förtränga och intala sig en lögn bara något som kommer skada en själv.
Det är något som i slutändan kommer att äta upp en inifrån tills man till slut inte vet vad som är äkta känslor eller inte.
Det kommer äta upp en så långt att man inte längre vet vem man själv är..

//